Jag började gråta lite mer än två timmar in i filmen, sen slutade jag inte. Veronica grät, skrattade och viftade med armarna så att personen bredvid fick ducka. Tror även att hon slutade andas vid ett tillfälle. Endgame var rolig, spännande, sorglig och nostalgisk. Jag har inget att klaga på. En  liten del av mig önskar såklart att slutet kunde varit enbart lyckligt och feelgood, men ett enbart lyckligt slut är jävligt intetsägande och menlöst. Ett "Scooby-Doo slut" där allt ordnar sig är ett slut man glömmer ungefär samtidigt som man käkar sista popcornet i bilen hem, om det hade slutat så hade jag nog blivit besviken. Slutet knöt ihop allt och jag upplevde att alla karaktärerna behandlades värdigt. Tänk att det är 11 år sedan jag såg Iron Man på bio! Då var jag 16 och hade ingen koll på Marvel mer än att jag visste att Spiderman existerade. Vill tacka min syster som engagerat mig i Marvel (och DC), det är en fin värld. 

Veronica åkte hem igår, vi var på Överby och shoppade lite under dagen. Vi köpte present till Ann som vi ska fira på onsdag. Jag köpte även balkongskydd, ett par jeans, hudvård och underkläder. Var på jakt efter ett par lätta sneakers till sommaren och t-shirts/toppar men tyckte utbudet hade mycket att önska och hittade inget. 

Imorgon är det Valborgsmässoafton! Då ska jag och Jonas till Sikhall och fira med grillning, öldrickning och kattgos.